Det kan vara av intresse att ta del av den följande diskussionen i Martinus anda,mellan Olov och Nisse. Vi träffades vid ett Martinusmöte och en lång diskussion utspann sig som vi båda upplevde som spännande och omväxlande.  Genom formen Fråga/Svar kunde vi hela tiden föra diskussionen vidare och få belysta en mängd förhållanden kring bl.a. X1/X2/X3. Här återges konversationen lätt redigerad. 

Nisse: Mina funderingar kring existensen av en Gud ...och där jag för närvarande tror NEJ ... föranleder mig fråga dig om du kan hjälpa mig ... förklara den definition som Martinus kosmologi har.

Jag behöver förstå Martinus Gudsuppfattning, eller Gudsdefinition, bättre. ”Gud skall förstås som ett allt omfattande levande väsen synonymt med världsalltet.” - så långt är jag med … Men är han också ett ”väsen” som skapat himmel och jord och människan till sin avbild - som det står i bibeln? Har ”världsalltet” någonsin skapats? Martinus säger väl att det är evigt?

Menar Martinus att det finns EN (1) unik övernaturlig personlig Gud eller menar han att det finns en Gud i form av en ande/livskraft? Vad skiljer Martinus Guds definition från Kristendomens Gudsdefinition?

 Kan du hjälpa mig med svar på dessa ”enkla” frågor blir jag tacksam och glad.

Olov:  Så roligt att få lite frågor! 

Det är härligt att du säger att du inte tror på Gud, men fortsätter att ha en dialog. Det känns som en värdefull utmaning. Det är ju så man får slipa sina argument. 

Först skulle jag vilja att du ser en viktig aspekt hos det Gudomliga som ORSAKER (dvs. Karma) till det som alltid sker i vår omgivning. En orsak är ett immateriellt "ting", som inte kan studeras och observeras annat än indirekt genom den inverkan det har på tingen. Vad är det som gör att DNA-kedjan konfigurerar sig på ett visst sätt, som leder till att nya anlag bildas? Det är just det som är SKAPELSEN. Ordet skapelse förknippas i äldre religion med Big bang, eller något liknande. Det är i så fall inte mer skapelse än något annat som vi kan se sker varje ögonblick. Skapelsen pågår alltså ständigt och är den målmedvetna uppbyggelse av exergi som karaktäriserar livet. Jag tror det är det som är innebörden i ordvalet hos Jesus: "Jag är sanningen och livet". Darwinismen har visserligen gjort anspråk på denna organisationsförmåga i form av "slumpen" och det naturliga urvalet.  Men på det viset blir det en blind kraft som saknar den potential som det medvetna skapandet innebär. Det kan krävas miljoners miljoners försök innan en blind mutation leder till en förbättring. Dessa blinda försök rensas bort, menar Darwinisterna genom det naturliga urvalet. Det är lika korkat som att säga att om vi tar en container med skrot, skakar om ordentligt, så kommer det fram en ny fin bil, åtminstone någon gång på miljonen. Det kan inte jag svälja. 

Skapelsen är alltså inte lokaliserad till någon viss tidpunkt, utan istället därmed evig. Gud är summan av alla medvetanden, och därför är också du en del av Gud. Man kan då fråga sig om det finns medvetande ute i tomma världsrymden där inget liv tycks existera? Men tomrummet finns i så fall lika mycket här på jorden, som visa igår kring glasskålen. Studerar man materiens innersta delar, upptäcker man att mer och mer kan sorteras bort som "tomrum" och det är bara en illusion att tro att det vi kallar fast substans är verklig och fast materia. Eftersom allt ytterst är tanke, är även rymdens tomrum tanke och medvetande. Medvetandet är istället av en helt annan kvalitet (dimension) som inte är observerbar på samma sätt som den solida materien. Detta brukar jag kalla för Maya - den stora illusionen eller slöjan. Medvetandet är alltså primär medan materien är sekundär och beroende av medvetandets förmåga att upprätthålla materiens struktur. Men egentligen vet vi ju att materia är energi, vilket vikan utnyttja i en atombomb, t.ex. E= mc2. 

Kristendomens Gudsbild ser jag (även Martinus) som anpassad för de människor som den vänder sig till, och som utgår från den föreställningsvärldsom passar dem. Man ser det man vill se, inte det som ÄR. Av historiska skäl har auktoritetstro och fadersgestalter spela ett stor roll och därför tar sig Gudsbilden sådana uttryck. Men Jesus sa ju även: "Det är mycket jag skulle vilja säga er, men ni kan ännu inte bära det". 

Nisse: TACK för ditt svar. Det var omfattande ochinnehållsrikt men jag lyckas inte hitta/förstå svar på mina tillspetsade   - för mig viktiga - frågor. Jag vore dig väldigt tacksam om du kunde precisera dina svar mer till mina konkreta frågor. Jag har för dålig insikt i Martinus (och ditt) tankesätt för att kunna tolka och förstå de svar du givit … åsså är jag ingen ”begåvning”.

Kristendomen, Darwinismen och Evolutionen tycker jag att jag har hyfsad koll på - men som sagt - inte på Martinus Kosmologi. Men jag är nyfiken och intresserad! Mina frågor igen:  Är Gud -enligt Martinus - ett ”väsen” som skapat himmel och jord och människan till sina vbild - som det står i bibeln?

Olov: Ja, Gud är det enda väsen som inte har något makroväsen. Gud utgör summan av allt. Eftersom skapelsen pågår ständigt, så är det givetvis så att jord/himmel är skapade. "Till sin avbild" innebär lätt en förhävelse, genom att man kan förledas tro att vi har en särställning bland andra arter. Det har vi inte. Alla väsen har samma Gudomliga gnista isig, och bär på samma öde. Vi har bara kommit olika långt på vägen.

Nisse: Har ”världsalltet” någonsin skapats? Martinus säger väl att det är evigt? 

Olov: Det skapas ständigt. Därmed är det evigt. 

Nisse: Menar Martinus att det finns EN (1) unik övernaturlig personlig Gud eller menar han att det finns en Gud i form av en ande/livskraft? 

Olov: Övernaturlig är inte ett riktigt ord. Gud är ande/livskraft men också personlig. Det hindrar inte att det finns medhjälpare med vilka vi kan tala. 

Nisse: Vad skiljer Martinus Gudsdefinition från Kristendomens Gudsdefinition?

Olov: Svårt att ge ett täckande svar. Som jag ser det handlar det om ondskans roll i tillvaron och att kristendomen bara ägnar sig åt människans roll. Martinus talar ju om kosmologi. Det får vi nog bena ut vid något möte, genom att tala specifikt om vissa delar.  

Nisse: Åsså några följdfrågor: DNA-kedjans konfigurering. ”Det är just det som är SKAPELSEN”- skriver du. Jag tycker det blir missvisande och vilseledande att användabegreppet ”skapelsen” som du gör. Skapelse för oss vanliga människor i detta sammanhangär det samma som att göra nånting helt nytt - i bästa fall att göra något förnimbartav inget. 

Olov:  Någonting kan inte skapas ur ingenting. Inte ens Gud förmår detta. Allt är frågan om omvandlingar av energier. En ingenjör på Volvo, skapar genom att arrangera materien utifrån sin kunskap om vad som är ändamålsenligt med tanke på tillgängliga resurser. Så gör Gud också. 

Nisse: Det du skriver om skulle jag istället vilja kalla utvecklingsprocesser i ett oändligt kretslopp. 

Olov: Skulle skapelse vara något annat än detta? Det kan jag inte tänka mig.   

Nisse: ” Darwinismen har visserligen gjort anspråk på denna organisationsförmåga i form av"slumpen" och det naturliga urvalet.  Men på det viset blir det en blindkraft som saknar den potential som det medvetna skapandet innebär.” -skriver du. Jag tycker inte det är någon ”blind kraft” … utan det är just kraften hos medvetandet hos allt levande som finns styr det nya som utvecklas(skapas) …och denna kraft skulle man ju om så önskas kunna kalla för Gud. Jämförelsen med möjligheten att ”skaka fram” en bil känns för mig inte relevant. Det tror även jag är helt omöjligt. Men på Evolutionen och Darwinismen tror jag.

Olov: Den centrala tanken är ju detta med om det finns ändamålsenligt medvetande som driver utvecklingen i en viss riktning. En blind slump har inte denna förmåga. Då måste man enligt Darwinismen kosta på sig ett oräkneligt antal misstag innan ett lyckat fall uppkommer, som enligt Darwinismen överlever. Detta enorma antal misslyckanden kan vi inte se i tillvaron, lika lite som vi tror att vi kan göra en ny bil genom att skaka en container med skrot. Tvärtom sker adaptionen hos arter mycket snabbt, t.ex.när en fjäril anpassar sig till en ny omgivning. Vi kan bara inte "se" orsaken bakom den förändringen. Vi kan bara konstatera att det sker. Samma sak återkommer vi till när människan vill "förbättra" DNA (men det är styrt av vårt medvetande och inte blint). Faran ligger i att vi inte kan förutse långsiktiga konsekvenser av sådan manipulation. 

Nisse: Om Martinus och du hävdar att ”Gud är summan av alla medvetanden” och  att ”Gud skall förstås som ett alltomfattande levande väsen synonymt med världsalltet” det har jag inga som helst svårigheter att svälja. Men är Gud något mer? Enligt mina frågor/Funderingar ovan? 

Olov: Gud har två aspekter: Det andliga och det fysiska. Något därutöver har jag svårt att tänka mig. 

Nisse: Näst sista stycket i ditt mail förstår jag fullt ut - tror  jag - och samtycker.